Så här gör de i Italien:

Resultatet efter viss redigering. Jag gillar det!

Galago 103

OBS! Snyggt omslag av Loka Kanarp.

I det senaste numret av Galago kan man läsa del 1 av min serie Pigan. Trevligt för alla er som inte läser Arbetaren. Fast jag rekommenderar er som läser morgon/kvällstidningar och tröttnat på till exempel tråkiga kulturdelar, liberala ledarskribenter och ökat genomsläpp av snaskspress-publiceringar att byta eller komplettera frukostläsningen med det sundare alternativet Arbetaren.

Pigan del 2 kommer att vara med i nästa nummer av Galago.

/Hanna P

Rita ett omslag - Guiden!

I helgen har jag jobbat hetsigt med att snabbt och simplifierat göra ett omslag till den italienska utgivningen av serien Partitur i D-moll. Den kommer att publiceras som liten bok på 56 sidor ungefär, med två rutor per sida. Hade jag haft en månad på mig att fixa ett omslag hade det förmodligen inte sett ut såhär. Men detta får helt enkelt duga, jag är ganska nöjd ändå.

Här har jag sammanställt en guide, egentligen vill jag visa hur jag gör en tuschad bild från skiss till färdig. Det är alltid så många som undrar hur jag gör för att få till de tjocka linjerna och "renheten". Nu ska jag visa er:

Översikt. Från vänster: skiss 1, skiss 2 överförd på ljusbord från skiss 1, tuschoriginal - överfört med blåpenna (!) på elfenbenskartong från skiss 2. Pennor till respektive teckning.


Skiss 1, en kladdig historia. här brukar jag sätta perspektiv, vinklar och grov komposition.

Skiss 2. Ljusbordar jag över från skiss 1. Jag vill få en renare teckning och väljer ut de linjer som ska användas. Detaljer utmejslas.

Tuschning. Jag använder alltid (om jag inte är snål eller slarvig) elfenbenskartong när jag tuschar. Det blir bättre svärta, pennan glider bättre och hackar inte över pappersfibrer, ingen blödning, ja det finns många anledningar. Det är ju också ett styvare papper och därmed mindre ömtåligt, bra grej. Sen har jag också börjat lite försiktigt med blåpenna, en stiftpenna med blått stift som inte syns i skanner eller kopiator.

Egentligen använder jag det bara till textningen i serien Pigan. Men jag pallade inte sitta och sudda blyerts efter tuschningen till den här bilden så jag tänkte testa blåpenna till en teckning. Det gick bra men jag föredrar lätt blyerts. Det är väl en visuell grej, för perceptionen när jag ska tuscha. Jag vill se linjen tydligt så jag undviker att tolka fel.

Tuschning. En bit på vägen. Kryssen betyder att fältet ska fyllas med svart. Jag brukar fylla för hand. Vissa kryss betyder att jag ska redigera något i bilden, som på kudden blev en linje lite fel, sneddade ut och blev för tjock. Det tog jag bort i photoshop.

Det blev ingen detaljbild för hur jag gör de tjocka linjerna. Men jag gör egentligen två tunna linjer med 0,3-penna, parallella som jag sedan fyller med penselpenna. Då blir den en tjockis.

Här börjar det bli klart. Efter en dags jobb fick jag veta att formatet ändrats till liggande, då fick jag tänka om och kom fram till att ha titeln stort vid ena sidan.

Det färdiga omslaget, typ. För nån timme sedan fick jag höra av italienarna att titeltexten är svårläst och kommer att bytas ut. Jag tycker den är lätt och för ett omslag ska texten också vara en del av bilden och förmedla känslan av innehållet. Alltså, det kan ju stå i en tydligare font i inlagan om man skulle känna sig förvirrad av omslaget. För mig är alltid estetisk kommunikation viktigare än textuell när det handlar om omslag, affischer osv.

Klicka på bilderna för att se större. Och kommentera gärna om du har en ritteknisk fråga, eller annan!

/Hanna P

1 Maj + BRAND

Skynda, köp, låna, läs nya numret av tidningen Brand som jag gjort omslaget till. Temat är Feminism / Kropp och Mellanöstern.

Grönfink igår

Storskrake förra veckan! I kanalen vid Lilla Torget.

Très cool! Våren är här, dags att dra igång veckans fågel kanske!

Rita Data Serie

Lite smakprov här okej. Håller på med en ny serie, tuschad linjeteckning som jag nu sitter och fyller i linjerna med färg på. Platta fält ska det bli. Hela serien ska vara i en röd färgskala och eftersom jag brukar vara rätt kass på att plocka ihop olika kombinationer av färger / lat, så googlade jag "red" och hittade en perfekt palett med 9 olika kulörer eller är det valörer egentligen? Jag kan inget om färglära. Smart är jag ändå!

Den autonoma rörelsen - En kärlekshistoria

Jag medverkar i det senaste numret av tidningen Brand. Ett drömsamarbete utan dess like. Jag fick illustrera Kajsa Ekis Ekmans text om hur en autonom politisk rörelse följer samma kurva som ett kärleksförhållande. Bra text = roligt att illustrera!
Bilden här ovan är utplockad från illustrationen som är uppbyggd som ett spel, spelbräde och allt. Jag gick in så jäkla hårt i arbetet att det nästa blev ett komplett spel, började till och med skriva actionkort och rita spelpjäser. Jag borde verkligen trycka upp det på kartong, göra en låda och såna grejer. Det vore ju verkligen det fetaste spelet ever. Typ det och familjespelsversionen av Jeopardy, Hotell och nåt annat. Jag gillar verkligen spel, har spanat in ett nytt som heter "Tillbaka till plugget" som verkar bra. Frågesport äger!

Serien Pigan i Arbetaren

Förra året gjordes en del omstruktureringar i Arbetaren, både bland medarbetare och i innehåll. Nu är det mer fokus på facklig kamp, arbetsfrågor och för lite mer fördjupning och kultur finns numera även bilagan Arbetaren Zenit. Jag gillar det som fan och tycker att tidningen har blivit så mycket bättre och mer tydligt riktad mot arbetarklassen. Jag saknar verkligen ingen av uppropsmakarna som härjade på Aftonbladet kultur. Så i en tidning som handlar om arbete borde ju även detta reflekteras i serierna. Överhuvudtaget önskar jag att det gjordes fler serier om arbete och arbetskamp.

Min serie börjar med start denna vecka och kommer att rulla som följetong i 16 avsnitt i 16 veckor. Det handlar om att arbeta som avdragsgill hemstädare i överklassens paradvåningar och villor, om hur förmögna kvinnor (och män) exploaterar arbetarklasskvinnor genom RUT-avdraget. Och hur man hämnas! Berättelsen bygger till viss del på min egen tid som hemstädare i Göteborg.

Arbete Pågår

Jobbar med en följetongsserie till veckotidning.

Ateljé:

Mat för hårt arbetande kulturarbetare/lärare. Blåbärspannkakor i mängder av litervis med plockade blåbär från Utby. Gamlestaden + Utby äger!

Mat för flygande vänner som blir avbildade i veckans fågel. Jag vet att jag ligger efter i veckoschemat med fågelbilder, men jag har haft så sjukt mycket att göra i skolan och med ritjobb! Glädjande nyheter dock: nya vänner söker sig till min numera utökade utfodringsbuffé! Maten består av talgboll, jordnötter och kokosnöt i snöre. Nya gäster är steglits och större hackspett. Rödhaken har äntligen lyckats klättra fast på jordnötsbehållarbollen, nötväckan kör bort allt i sin väg och trastbruden får specialfoder i form av svenska vinteräpplen (tack som fan för att du sket ner hela min balkong! lite bättre bordsskick efterfrågas hädanefter).

Hej Galago Dotterbolaget!

Ja, cirkusen rullar vidare. Nu kommer Galago 101 med Dotterbolaget som redaktörer ut. Jag medverkar med en uppviglande illustration! Köp, sno, låna, LÄS!
Övriga medverkande är bland annat: Sara Hansson, Lisa Ewald, Liv Strömquist, Frida Ulvegren, Karin Casimir Lindholm, Siska Humlesjö, Louise Lange, Josefin Svenske, Sara Granér med flera.

BANG!

Nu kommer nya nummret av Bang ut! Jag medverkar med min serie "Smaken" och just nu är nog den lyckligaste tiden i mitt liv.

Fet grej

För ett tag sedan uppstod det i Sverige en ny formation bland serietecknare. Jag och Åsa Grennvall, båda verkliga fågelentusiaster har skapat Fågelklubben! Det går i princip ut på att man berättar för varandra om olika nya fågelsiktningar, mest kring talgbollar och fröbord. Men också teckningar och idolporträtt på utvalda arter. Tråkigt kanske ni tänker? FETT JÄVLA GRYMT säger vi!

Stadsbiblioteket idag!

Idag, torsdag kommer Världens Ende-kollektivet gästa Stadsbiblioteket i Göteborg för att prata om nya boken, framtiden och kollektivt nollbudgetskapande, he he. Förutom oss är det också serietecknarna Joanna Hellgren och en till. Vill du köpa boken så kommer vi ha med oss ett par till försäljning.

Stadsbiblioteket torsdag 11/11 kl. 18

Vi ses!

Veckans fågel

Blev så sjukt glad förra veckan när jag såg rödhaken på gården. Jag trodde nämligen att den inte klarat den hårda vintern eftersom jag inte sett till den sen nångång i januari eller så. Rödhaken är en av mina absoluta favoritfåglar bland annat för att den när det är kallt kan forma sig till en perfekt boll. Nu börjar det bli kallt i Göteborg och det är dags att dra i gång utfodringen av alla småfåglarna i området. Den här vintern ska jag tänka lite extra på den fina lilla rödhaken så att vi ses även nästa år.

Veckans fågel

Hej! Jag ska börja med en ny grej på bloggen. Veckans fågel kallar jag det och kommer bestå av en ny fågelbild som publiceras här på sidan varje vecka. Det blir olika fåglar som jag gillar eller inte gillar (va! hur kan man inte gilla en viss fågel?) både ur vår svenska fauna samt en del exotiska typer. För några år sedan försökte jag föra en fågeldagbok och skriva ner olika arter jag såg, nya och bekanta. Det var mest runt mitt utfodringsområde utanför köksfönstret och lite från olika resor. Ja, men jag har aldrig varit bra på att hålla liv i en dagbok eller teckningsbok, jag är väl helt enkelt för lat men det här ska jag nog klara av.

Fest Fezt Partykalas!

Kulturvärlden är en värld som saknar konfliktperspektiv. Vi som producerar eller på andra sätt arbetar med kultur älskar och är stolta över det vi gör, men det får aldrig ta bort fokus från att vi, precis som andra, är löntagare. Löntagare som inte sällan har bra mycket sämre och otryggare villkor än andra delar av arbetsmarknaden. Gratisarbete, ständiga projektanställningar och försenade eller uteblivna betalningar tillhör inte ovanligheterna.

Trots att vissa delar av kulturvärlden vill utge sig för att vara radikala eller solidariska främjas ändå en extrem individualisering. Kollegor ses som konkurrenter när vi ensamma står och erbjuder våra tjänster och kunskaper till arbetsköparna. Facken utgör i de flesta fall inget realistiskt stöd och består idag mest av godmodiga intresseföreningar som slår vakt om fondpengar och upphovsrättsregler. Den borgerliga alliansens vision om kulturarbetaren som en lönsam aktör på den fria marknaden gör saken än värre. Allt detta sammantaget gör det ytterst viktigt med nya former av positionering gentemot maktstrukturerna. I utsattheten, kreativiteten och maktkritiken finns stor potential oavsett om man är verksam som författare, bibliotekarie, serietecknare, bildkonstnär eller något annat. Vi befinner oss alla i samma båt.

Under bokmässan tar kulturvärldens rådande förhållanden sig ofta uttryck i intimitet och kletighet. Löntagare dricker sig berusade, dansar och ligger med personer som de i framtiden ska förhandla om anställningar och arvoden med. Bristen på distans till cheferna skapar en problematisk och ojämlik situation. Detta vill vi i Världens Ende ändra på. Med tillställningen Festa inte med chefen vill vi skapa en frizon där kulturarbetare kan ha kul utan sina chefer. Festa inte med chefen är den enda festen på bokmässan där arbetsköpare inte är välkomna. Här kan vi utbyta erfarenheter med varandra utan att behöva bry oss om att någon lyssnar över axeln. Förhoppningsvis kan Festa inte med chefen vara startskottet för ett nytt förhållningssätt, ett nytt sätt att se på det vi gör varje dag. Om inte annat blir det antagligen en jävligt kul kväll.

I samband med festen släpps första numret av antologin Världens Ende.