torsdag 28 januari 2010

Bild Blir Till

Det här är ett inlägg om hur en bild blir till. De flesta människor brukar tro att jag gör mina bilder helt i datorn, HA! det är inte så. Som den hängivna följare jag är av hantverk i alla former så strävar jag efter handens perfektion. Jag vill att mina bilder ska se "cleana" ut och så platta och endimensionella som det bara är möjligt. Det hade jag väl antagligen kunnat åstadkomma i datorn men jag vill göra det för hand. Dock är den största anledningen till att jag inte gör bilder i datorn, med program som typ Illustrator, att jag faktiskt inte kan. Jag har lärt mig använda Photoshop som jag använde Paint förr i tiden, alltså man lär sig lite eftersom och anpassar programmet mycket efter ens egna ganska begränsade kunskaper snarare än att man låter sig göra spejsade bilder med programmets oändliga möjligheter. Ganska basic stuff alltså. Nu ska jag visa hur jag gör:

Första skissen, jag brukar skissa på vanligt folkpapper, alltså kopieringspapper, A4. Jag ritar med blyerts i stiftpenna, 0.5 om någon undrar.

Sedan gör jag oftast en mer utförlig skiss, där jag sätter teckningen och pillar med formen mer. Denna skiss utgår från den första genom att jag överfört den på ljusbord. Samma typ av slängpapper.

Innan jag börjar tuscha överför jag skiss 2 till elfenbenskartong (Kim Dubbel-V:s kvalitativa och prisvärda serietecknarblock från Drewex i Malmö). Jag ritar alltså av skissen med blyerts igen och sedan tuschar jag direkt på det och suddar bort blyerts under och omkring tuschet efterhand.

Jag använder alltid samma typ av pennor, endast två olika sorters fiberspetspennor. För linjerna använder jag Faber Castell Ecco Pigment 0.3 och för att fylla svarta partier eller fylla till fet linje (dock inte i denna bild) använder jag Faber Castell Pitt artist pen B, en slags penselpenna med mjuk och följsam spets. Till höger syns det googlade zebra-mönster jag ljusbordat till benen, orka rita själv! Eller det har jag ju i princip gjort, jag har ritat av det och tuschat det.


Jag brukar skanna bilden i 600 dpi, black and white eller typ "Line Art" för dom som gillar att säga så. Just den här bilden ska vara till en serie-workshop-affisch och i bakgrunden ser ni lite av det andra som kommer vara med i affischen. Nu är vi inne i fotoaffären, photoshop och så här brukar jag färglägga:

Nu börjar det roliga, eller ja, det tar ju ett tag att sitta och ta bort alla linjer och konturer "för hand". Det gör jag genom att frigöra alla linjer från varandra där de möts i korsningar, varje linje färgläggs för sig. Det här momentet är ju mer åt rent hantverk och inte den mest kreativa del när en bild blir till. Jag brukar sätta olika delar och kroppsdelar i provisoriska fäger för att liksom skapa olika fält frilagda från varandra. När linjen är fri fyller jag fältet innanför.

Sen håller jag på så tills hela bilden är färglagd och tills jag hittat en palett som är bra. I den här bilden kommer jag ändra fägerna igen innan affischen är helt klar, det får ni se om nån dag när jag lägger upp den på bloggen.

SLUT!

8 kommentarer:

Lina Neidestam sa...

MYCKET pedagogiskt och fint! Jag hjärta steg-för-steg-guider!

Jan b sa...

Hej Klubb Hanna. Jag har följt din blogg ett tag och undrar två saker. Hur får du dina linjer så jämna? Och: använder du linjal?
Tack för guiden,
du e bäst!
Jan

Hanna P sa...

Lina: Tack och bug! Du vet väl att jag ska bli lärare, jag är en mycket skicklig pedagog. Självklart har jag gjort den här guiden inspirerad av dig från din blogg, jag vet att det är nördigt men det är så himla intressant!

Jan : Hej du! Linjerna är övning, precision, lite autism (obs! obs!trendord) jag vill att det ska vara så rakt så då göra jag det så rakt. Också, jag drar flera linjer i linjen liksom, om det blir "fel"/snett så drar jag lite mer på det stället. Jag tittar hela tiden på linjen yttre kontur och inte så mycket på själva linjen när jag drar den. Klassiskt hantverks-/slöjdknep.
På raka linjer använder jag linjal oftast. Ibland göra jag linjen rakare i photoshop genom att sudda lite ojämnheter.

olgarsson sa...

Fantastiskt! Ända sedan jag hade nöjet att läsa "Partitur i D-moll" i Bromanders antologi, blev kär i dina tuschlinjer och jag började tjyvkika in här på bloggen har jag mer eller mindre frågat mig samma sak som Jan här ovan! Mycket informativt - det gillar vi, det tycker vi om! Mer sånt!
/David

Sara Hansson sa...

Sinnessjukt snyggt och också även väldigt intressant!!! Jag identifierar mig igen med personen på bilden! *ser mig själv i allt*

Hanna P sa...

David: Tackar för komplimangerna. Det var ju verkligen ett slavjobb att teckna bilderna till Partitur i D-moll. Henrik (Bromander) tillät mig inte att teckna i min mer bekväma runt och gulligt-stil utan han hade mer bestämda idéer kring hur bilderna skulle se ut och vad de skulle förmedla. Det fick ju bli någon slags kompromiss tillslut som blev väldigt väldigt bra måste jag säga. Jag lärde mig skitmycket om skaf(f?)eringar och skugga och ljus, något som jag inte brukar vara intresserad av annars i mina bilder.

Hanna P sa...

Sara: Tackar! Och visst är såna här guider så roliga! Jag ska fortsätta med sånt här från och med nu. Det är nördigt men en kan aldrig få för mycket.

olgarsson sa...

Haha, ach, jobbigt att behöva hålla tillbaka sin stil på det viset, kan tänkas. Fast ja, resultatet blev ju minst sagt bra, tycker jag, det är nog min absoluta favorit bland alla serier i "Allt jag rör vid...", så i detta fall var det ju en ganska lyckad kompromiss, helt klart! Även om man ju i vanliga fall aldrig kan få för mycket runt och gulligt, förstås!