Själadödande skitjobb, Timbro 2011
Typiskt högerdravel, så här väljer Magnusson att uppfatta avsnitt ett av Pigan. Jag förstår ju varför hon inte illustrerat sin rapport med rutor ur serien då nedanstående påstående fallit platt.
Man skulle kunna tro att vänstern, med sitt fokus på den lilla människan,
vore benägen att ta strid för städarbetarna och deras rykte. Det gör den
emellertid inte. Tvärtom finns där ett utbrett förakt för städarbete, det
betraktas som förnedrande i sig, en meningslös syssla för människor som inte kan
få något annat jobb. I den tecknade serien ”Pigan” (Galago nummer 2 2011)
beskriver Hanna Petersson en ung kvinna som söker jobb i en städbransch som
blomstrar efter RUT-avdragets införande. ”De andra sökande verkade antingen
lätt utvecklingsstörda eller var så tjocka att det lät när de andades”, skriver
Hanna Petersson.
Läs hela Timbro-rapporten här:
Själadödande skitjobb
Läs det åsyftade serieavsnittet här:

Det är alltså ruta 3 som citeras, utöver den, inte heller i resten av serien framförs någon form av förakt mot städarbete, inte heller att det skulle vara "förnedrande i sig" eller "en meningslös syssla för människor som inte kan få nåt annat jobb" vilket motsägs i ruta 4 där jag skriver "Jag var den enda som fick jobb den dagen" + överkvalificerad jada jada jada...
Pigan är en ganska kort serie, 16 avsnitt men jag hade gärna gjort 20-30 st. Fokus ligger på att berätta, ofta på ett komiskt sätt, om tillvaron som hemstädsarbetare. Den skildrar olika typer av arbetsmiljöer, arbetsuppgifter, förhållande anställd-chef, arbetsvillkor (USLA!) lön osv.
Den är fiktiv men bygger på mina egna erfarenheter som städare på Hemfrid.
Och ja eftersom serien inte fick bli mer än 16 avsnitt så hann jag helt enkelt inte berätta ALLT, inte heller ta upp RUT-problematiken till en högre nivå och exempelvis diskutera det ur politiskt, historiskt och ett personligt perspektiv. Det gör jag istället i essän
Om städning som publicerats i
Världens Ende nr 2 (
köp den på Bokus här). Kanske vore intressant läsning för Lisa Magnusson.