Ha Ha Ha!

En målning jag gjort i skolan

Ny tid Ny blogg

Världens ende, ett kreativt ateljékollektiv i Göteborg.

Hello Bird!

Idag trodde jag att dagen gått åt helvete tills jag stod vid fönstret i ateljén med tudeflabb (sur hängläpp på skånska) fick syn på den här! En gröngöling! Jag har aldrig sett en sån förut, verkligheten, levandes. Bara en uppstoppad och sliten en på Ebbes Hörna vid Kaserntorget. Där jag bor brukar jag så här på våren se ett par av större hackspett som trivs bra i talldungen på Kvibergs kyrkogårds berg. Men det här! Det här gjorde min dag!

Serier och separatism!

I lördags höll jag en serieworkshop på fritidsgården i Allégården i Göteborg. Det var ett stort arrangemang för tjejer från hela stan inför 8 mars. Det var nog den bästa och roligaste workshop jag hållit på väldigt länge, och då varade den ändå bara i 45 minuter, eller lite mer eftersom att knappt någon ville gå på matrast. Det måste ha varit stämningen i lokalen, unga coola tjejer som dansade, tryckte t-shirts, bakade tårtor, ritade serier, körde stand-up, sjöng Beyonce på singstar, oj oj oj! Jag fick en tår i ögat, separatism när den är som bäst!

Arrangörer var bland annat: Frizonen Simone, Guts, Modiga tjejer, Tjejjouren.se

8 mars

Jag läser The Diary of a Teenage Girl av Phoebe Gloeckner, en av de bästa böcker som någonsin gjorts - alla kategorier. Jag ritar tjejer. Jag har Nannas-t-shirt. Jag hade fått för mig att Salka Sandén skulle komma till Göteborg idag så att jag kunde få Deltagänget signerad men istället får jag nöja mig med att beundra hennes fantastiska utseende på nittotalets hottaste mugshot. Mer blir det! En bra dag!

Tjörn i januari och jag går på fruset vatten

Ge mig ett par dansare och jag ska "sweda" den här videon

Jag önskar mig Beyonce i tjugofemårspresent!

Bilder från Världens Ende, Ateljén

På måndag börjar det!

Kampen om Göteborg Blogg!

Och bilden blev

Bild Blir Till

Det här är ett inlägg om hur en bild blir till. De flesta människor brukar tro att jag gör mina bilder helt i datorn, HA! det är inte så. Som den hängivna följare jag är av hantverk i alla former så strävar jag efter handens perfektion. Jag vill att mina bilder ska se "cleana" ut och så platta och endimensionella som det bara är möjligt. Det hade jag väl antagligen kunnat åstadkomma i datorn men jag vill göra det för hand. Dock är den största anledningen till att jag inte gör bilder i datorn, med program som typ Illustrator, att jag faktiskt inte kan. Jag har lärt mig använda Photoshop som jag använde Paint förr i tiden, alltså man lär sig lite eftersom och anpassar programmet mycket efter ens egna ganska begränsade kunskaper snarare än att man låter sig göra spejsade bilder med programmets oändliga möjligheter. Ganska basic stuff alltså. Nu ska jag visa hur jag gör:

Första skissen, jag brukar skissa på vanligt folkpapper, alltså kopieringspapper, A4. Jag ritar med blyerts i stiftpenna, 0.5 om någon undrar.

Sedan gör jag oftast en mer utförlig skiss, där jag sätter teckningen och pillar med formen mer. Denna skiss utgår från den första genom att jag överfört den på ljusbord. Samma typ av slängpapper.

Innan jag börjar tuscha överför jag skiss 2 till elfenbenskartong (Kim Dubbel-V:s kvalitativa och prisvärda serietecknarblock från Drewex i Malmö). Jag ritar alltså av skissen med blyerts igen och sedan tuschar jag direkt på det och suddar bort blyerts under och omkring tuschet efterhand.

Jag använder alltid samma typ av pennor, endast två olika sorters fiberspetspennor. För linjerna använder jag Faber Castell Ecco Pigment 0.3 och för att fylla svarta partier eller fylla till fet linje (dock inte i denna bild) använder jag Faber Castell Pitt artist pen B, en slags penselpenna med mjuk och följsam spets. Till höger syns det googlade zebra-mönster jag ljusbordat till benen, orka rita själv! Eller det har jag ju i princip gjort, jag har ritat av det och tuschat det.

Jag brukar skanna bilden i 600 dpi, black and white eller typ "Line Art" för dom som gillar att säga så. Just den här bilden ska vara till en serie-workshop-affisch och i bakgrunden ser ni lite av det andra som kommer vara med i affischen. Nu är vi inne i fotoaffären, photoshop och så här brukar jag färglägga:

Nu börjar det roliga, eller ja, det tar ju ett tag att sitta och ta bort alla linjer och konturer "för hand". Det gör jag genom att frigöra alla linjer från varandra där de möts i korsningar, varje linje färgläggs för sig. Det här momentet är ju mer åt rent hantverk och inte den mest kreativa del när en bild blir till. Jag brukar sätta olika delar och kroppsdelar i provisoriska fäger för att liksom skapa olika fält frilagda från varandra. När linjen är fri fyller jag fältet innanför.

Sen håller jag på så tills hela bilden är färglagd och tills jag hittat en palett som är bra. I den här bilden kommer jag ändra fägerna igen innan affischen är helt klar, det får ni se om nån dag när jag lägger upp den på bloggen.

SLUT!

Nå mig på:

Hello Mr. Squid

Den här bläckfiskmannen gjorde jag som julklapp till min kära livskamrat. Han är sydd i sammet och velour. Från början, enligt min skiss var det meningen att han skulle ha en ledsen mun att matcha tårarna på kinden med men mitt hjärta höll på att krossas varje gång jag såg på hans lilla ledsna ansikte. Jag hade inte stått ut ett helt liv med att ha gjort någon så ledsen redan från början.

Hello Frosty

Först var jag i Trelleborg och firade Jesu födelse, sedan tog jag resväskan och begav mig till Småland där snön som töat vid min ankomst åter föll på lördagen. Jag och Henrik byggde den största och finaste snögubben i mitt liv. Han ser så jävla levande ut så man blir både upprymd av lycka men samtidigt rädd. Jag tänker på Raymond Briggs filmversion av "The Snowman" som jag sett hundratals gånger under min uppväxt och vuxna tid. Jag vill vakna av en magisk känsla och gå ut i trädgården i pyjamas och möta min snögubbe vid liv, sedan bjuder han mig med på en fantastisk resa över landskap, berg, ishav och skogar. Raymond Briggs är en av mina absoluta favorittecknare och en mästare på att berätta historier. I somras fick jag "Ethel and Ernest", en berättelse om Raymond Briggs föräldrar som Henrik köpt till mig i Nordens bästa seriebutik ( i Finland) Pitkä Mies. Vackert föräldraporträtt och skildring av en hård uppväxt i den Engelska arbetarklassens 40-tal och framåt.

Tävling!

Jag är med i en rolig tävlig på den jävligt bra bloggen Smaskigt Fakta. Vem blir årets lucia 2009? Kolla in min och andras luciakandidater och var med och rösta! Ha Ha!