KlubbHanna blir KlubbMatBlogg

"Cherry Lowicz" och "David Bandas Chocolate Dreamz"

Hej, det är varmt ute och jag har druckit milkshake. Det var så gott att jag gjorde två hyllningsposters att hänga upp på väggen. Jag har dessutom komponerat två helt nya smaker av essenser från öst, "Cherry Lowicz" och "David Bandas Chocolate Dreamz" kallar jag dem. För att lyckas med en riktigt god milkshake krävs god glass, den måste inte vara högklassig men euroshoppers vattniga vaniljglass gör sig inte bra i flytande form. Min favorit är Triumfglass på 1-literspaket. Mjölken ska man heller inte slarva med, helst ska den vara fet, gärna standardmjölk men min nya upptäckt i mejerihyllan är baristamjölken som kan användas till mycket mer än töntiga lattes. Med alla basingredienser förberedda kommer vi till smaksättningen. Här brukar vissa dra fram lite torra bär från frysen, det gillar inte jag. Frukt är inte godis och kommer aldrig att bli, för en god milkshake behöver vi kemiskt framställda koncentrerade smaktillsatser, smak i syntet. I blattehyllan på Konsum Gamlestaden (som för övrigt gästades av en gevärsbeväpnad man som löpte amok idag när jag handlade) hittade jag en bra slags körsbärssirap, nån form av starkt koncentrat att späda med vatten till "dryck". Jag som tidigare gjort mig känd som körsbärskicker blev alldeles styv i byxorna över det här fyndet. Smakar som den godaste körsbärskaramellen, Capri Sonne Kirsch, Pullmoll cherry-mint osv. Jag brukar ta fram flaskan ur skafferiet och stå och dra in ångorna ibland.

Chokladmilkshaken är smaksatt med en kondenserad chokladmjölk från Lettland. Det var min kompis Hillevi som också vet hur mycket jag älskar chokladmjölk, som köpt med sig Markomilk Cacao från Riga och gav den i present till mig. Jag har alltid varit inne på att testa kondenserad mjölk. Jag vet t ex att Martha Stewart bakar mycket med det och då och då har jag sett det i matbutiker runtomkring. Egentligen är Markomilk avsedd att spädas med hett vatten och drickas som varm choklad men jag var säker på att den här lilla konservburken var den sista pusselbiten till att få den perfekta chokladmilkshaken, stark, tung, gräddig, söt och lite sunkig på samma gång. Precis som en milkshake ska smaka efter att ha kommit ur en milkshakemaskin som inte riktigt rengjorts på ca 6 dagar.
En annan favorit är milkshake på kokosmjölk, och då ska det inte vara nån riktig kokosmjölk, ta den från Kelda. Det är bara vatten, smak och förtjockningsmedel. Nästa projekt blir granatäpplemilkshake på en liknade sirap som Lowicz, choklad/pepparmint. Oj nu höll jag på att glömma. Jordgubbsmilkshake kan man göra på t ex O'hojs jordgubbsås men allra bäst blir det på Hershey's Strawberry syrup. Hershey's Chocolate syrup är grym till chokladmilkshake. Hejdå.

Hello my name is Munny, del 2

Lila ränder, ett ögonbryn och fräknar, det är väl ungefär där jag hamnat nu. Nej, grön scarf, icke att förglömma! Rosetten kommer att sitta sådär österrikiskt på huvudet. Det kan jag tacka min mångåriga konsumtion av Alpenmilch för. Det var österrikarna som kom på att en chokladkaka inte behöver delas upp i brytbara fyrkanter utan mer i aptitliga ränder som man sedan kan bita av. Mycket bättre säger jag och många med mig. Snart kommer det outlines och ögon. Sitt kvar för mer i den här stilen.

Hello my name is Munny, del 1

Det här är en leksak från klädmärket Kid Robot. Jag fick i uppdrag att kitta upp den som brud åt min seriekompis Aggro. Han behövde en "respektive" till sin första Munny han styrt upp som en mindre version av sig själv. Det har tagit mig lite för lång tid att komma igång, förlåt Johannes, nu är jag iallafall på det. För er som undrar använder jag poscapennor att rita med. Jag tänkte att det nog skulle bli för kladdigt att måla med pensel och så ville jag undvika dragmönstret från en sottig syntetpensel. Poscapennorna funkar bra när de verkligen vill, grejen är att man är ute efter en slät, matt och tätt pigmenterad yta utan dragmönster efter en fiberspets, det funkar sådär, lite från penna till penna faktiskt. Mina favoritfärger är lila och grön, de är alltid kompakt täckande. Det här är ett sk. "work-in-progress"-reportage, del 1. Snart lägger jag upp fler bilder, det blir spännande jag lovar.